..

Kommer du ihåg din allra första kärlek?
Ibland när du lyssnar på en del låtar så påminner dom dig och just den personen? Det spelar ingen roll vem du har just nu, du blir ändå påmind om honom och era stunder tillsammans. Och sen när det väl tog slut så trodde du att du aldrig mer skulle kunna bli kär igen.. visst har jag rätt? Varje gång du ser honom så kommer bilden upp i huvudet, bilden av dig och honom.. det perfekta paret. Och varje gång du hör eran låt, så känner du allt om och om igen. Du vill bara vrida tillbaka tiden för att känna hans hand mot din, en sista gång. Det gör lika ont varje gång du ser honom med en ny men hans bild kommer du alltid att ha kvar. Hur skulle man kunna glömma de där djupa ögonen och hans skratt? Hur kan man glömma det ansiktet som en gång stått en så nära? Du saknar inte honom som person, du saknar det ni hade, du saknar att du var så bekväm i hans sällskap, att du aldrig behövde skämmas eller vara någon annan än dig själv. Jag tror alla kommer ihåg sig första kärlek. Det är inte den du älskade först, utan den du älskade mest.